Lycka är att ha en brudklänning... men jag är inte där än!

Jag har helt klart skaffat mig ett i-landsproblem i det här med klänningen. Jag har förälskat mig i en klänning som ligger utanför min budget. Inte på det sättet att jag inte har råd att köpa den, för eftersom jag presterat himla bra (klapp på axeln!) på jobbet så får jag ut en stor bonus i augusti, baserad på denna vårtermin, och därutöver en fantastisk lön denna månad. Pengarna finns.

Viljan finns att ha en fantastisk klänning, men viljan att spendera stora pengar på en fantastisk klänning är det lite si och så med. Det känns liksom inte riktigt rimligt att lägga så mycket pengar som det handlar om på en klänning som jag har på mig under ett halvt dygn - oavsett om det är så att jag har pengarna i min hand. Jag skulle också gärna ta med mig prinsen till New York för en vecka, och det är kanske ett minne som varar längre än just DEN klänningen. Jag tror att jag kan vara vacker i flera olika klänningar och att jag dagen d kommer vara mycket nöjd med hur jag ser ut. Att just den klänningen jag har på mig den dagen är i alla fall nästan fantastisk. Lika fantastisk som den som nu studsar runt i mitt huvud.

Jag överväger nu alternativen. Helt lätt är det inte. Var drar man gränsen?

(Jag skulle ju kunna skrinlägga alla dessa planer säg typ tre månader eller så. Men denna klänning finns nu. I ett exemplar. Något billigare än den annars kostar, men fortfarande dyr. Hm. Hm. Hm.)